Det var en gång en jätteliten ung man som bodde på den stora puckeln i den stora staden.
Han var betuttad i ett namn. För länge länge sedan hade han haft en sak. Men hon var så elak och grym mot honom att hon dog. Tyvärr. Mannen åkte då till ett fält där ynglingar bor frivilligt i små plastpåsar, det enda dom gör är att sprida sjukdomar och dricka jästa drycker - men mannen tyckte det lät coolt. Och så hade han hört att hans betuttning fast i en av alla påsarna. Om den inte kommit bort såklart. Han hade svårt att hitta henne till en början, även då han sett alla ynglingar på sin höjd så fanns den inte där. Så han gick in i en plastburk. Inne i plastburken fanns ett gult hav som sved i näsan. Mannen klädde av sig och stod där ett tag. När han gick ut var det något som ryckte och pratade åt honom,  men han kunde inte se vad det var. Han svankade sitt bästa och tänkte. Han la sig ner på marken och där var det! Sen gick alla. Ganska mycket senare hittade han en plastburk. Det var inget hav men han tog med sig sin nya betuttning in. Det blev orkan i lådan. Dunk, storm, pip, oj.

Sen upptäcktes mora.